måndag 20 november 2017

Liten avslagsskola - del 2


I februari har det gått ett år sedan jag fick de första signalerna om att Försäkringskassan hade tankar på att inte godkänna min sjukskrivning framöver. Det har varit en väldigt kaotisk tid och det är egentligen först nu börjar jag känna att jag kan överblicka vad det är som hänt. I några inlägg kommer jag dela med mig av sådant som kan vara bra att veta om du eller någon i din närhet är i riskzonen. Men jag hoppas också att fler friska får upp ögonen för vilken komplicerad och enormt belastande process det här är.

- Vilka delar ingår i en avslagsprocess? -

Vilka steg som ingår i en avslagsprocess följer samma mönster men kan ändå variera individuellt. Men dessa steg ska alltid ingå:

• Kommuniceringsbrev med information om att Försäkringskassan överväger att avslå sjukpenning. I detta brev informeras om att du har möjlighet att inkomma med synpunkter på att Försäkringskassan överväger att avslå din sjukpenning och ett sista datum om inlämning av dessa.

• Om tiden inte räcker till har du rätt att begära anstånd hos din handläggare. Det vill säga du begär att få förlängd svarstid.

• En jurist vi haft kontakt med berättade att i dina synpunkter ska du ta upp felaktigheter som finns i Försäkringskassans underlag för beslut. Det går också skicka med intyg och dyl utöver läkarintyget som kan styrker ditt behov av sjukskrivning. Läkaren kan också komplettera sjukintyget.

• Beslut ska ges skriftligt. Första vardagen efter du fått ditt besked om avslag på sjukpenning (om du inte återgår till ditt arbete på full tid) måste du anmäla dig på arbetsförmedlingen som aktivt arbetssökande. Annars riskerar du att "tappa" din SGI vilket får konsekvenser på längre sikt. Utan SGI kan du nämligen inte få någon ny sjukpenning.

Om du tycker att Försäkringskassans beslut om avslag är felaktigt kan du begära att de prövar beslutet på nytt. Mycket få får dock inte något förändrat beslut här. Dock är det nödvändigt att begära omprövning för att senare kunna överklaga till Förvaltningsrätten. Efter omprövning ger Försäkringskassan sitt slutgiltiga beslut.

Om du får avslag på din sjukpenning även när Försäkringskassan omprövat sitt beslut kan du överklaga till Förvaltningsrätten. Om du får avslag även där kan du begära prövningstillstånd till Kammarrätten (de tar dock inte upp alla fall). Nästa instans är Högsta Förvaltningsdomstolen.

I första inlägget i denna serie finns en bild som visar hur mina ärenden löper parallellt med varandra under samma tid och hur processen innehåller samma delar men att tiden de pågår av olika anledningar kan variera. 

_______________________________________________________________________
Liten avslagsskola del 2 - Vilka delar ingår i en avslagsprocess
Liten avslagsskola del 3 - Viktiga ord och begrepp

söndag 19 november 2017

Liten avslagsskola - del 1

I februari har det gått ett år sedan jag fick de första signalerna om att Försäkringskassan hade tankar på att inte godkänna min sjukskrivning framöver. Det har varit en väldigt kaotisk tid och det är egentligen först nu börjar jag känna att jag kan överblicka vad det är som hänt. I några inlägg kommer jag dela med mig av sådant som kan vara bra att veta om du eller någon i din närhet är i riskzonen. Men jag hoppas också att fler friska får upp ögonen för vilken komplicerad och enormt belastande process det här är.

- Att hantera ett avslag -

1. Långt innan jag själv fick avslag hade jag insett att ingen sitter säkert. Det var så många av mina sjuka vänner som hade fått avslag, och utifrån vad de berättade hade jag förstått att jag troligen också skulle drabbas även att det kändes helt orimligt. Trots att det stressade mig att veta så hjälpte det mig också att se den större bilden när avslaget väl kom. Jag förstod att det inte var personligt, även om det drabbade mig väldigt hårt personligen.
Därför:
Lyssna på och tro på andras erfarenheter och förbered dig mentalt på vad ett avslag skulle kunna innebära för dig.

2. Vilka steg som ingår i en avslagsprocess följer samma mönster men kan ändå variera individuellt (läs mer i inlägg 2). Det kan gå lång tid från att Försäkringskassan börjar hinta om att ett avslag är i antågande tills det slutgiltiga beslutet tas. I alla steg låter det som att du har möjlighet att påverka beslutet men har avslagståget väl börjat rulla brukar det vara väldigt svårt att stoppa. I de allra flesta fall ändrar inte Försäkringskassan sitt beslut alls under denna tid. Störst chans att påverka är i de lägen då Försäkringskassan själva begärt in komplettering av läkaren för att de anser att det saknas något för att ta beslut.
Därför:
Försök ställa dig in på att få avslag. Förbered dig genom att fundera på hur det kommer att påverka exempelvis din ekonomi på kort sikt. Ta hjälp av människor i din närhet att avlasta dig praktiskt.

3. När du får veta att Försäkringskassan överväger att avslå din sjukpenning anger de också ett datum som de avser att avslå ifrån. Detta kan ligga bakåt i tiden vilket kan tyckas ologiskt, och det är det. Än mer ologiskt är att detta innebär att från datumet Försäkringskassan angett att de avser avslå fram till dess ett formellt beslut är taget får du ingen sjukpenning om det blir avslag och heller ingen a-kassa. Glappet blir alltså ofinansierat (se tidslinje). Läs mer här
Därför:
Stryp alla utgifter du kan så snart du får besked om att försäkringskassan överväger att avslå sjukpenning.

4. Du kommer tvingas agera budbärare mellan Försäkringskassan och vården i alla fall utom där Försäkringskassan själva begärt komplettering av läkarens intyg. För det är bara då de själva tar initiativ att informera vården. När Försäkringskassan informerar dig om att de överväger att avslå din ansökan får alltså din läkare inte veta detta om inte du informerar hen. Enligt min erfarenhet finns det två huvudsakliga sätt läkare hanterar detta. Det finns de som är väldigt tydliga med att deras bedömning (i läkarintyg) bara är vägledande och om Försäkringskassan nekar kan de inte göra så mycket mer. De släpper taget. Men de finns också läkare som är villiga att strida för sin egen bedömning av patientens behov och som engagerar sig på en annan nivå. Det är som om vissas lojalitet ligger mer hos Försäkringskassan och andras mer hos patienten.
Därför:
Var beredd på att avslaget kan påverka relationen till och utformningen av din vård och rehabilitering.

5. Du är den som kommer behöva lägga pusslet om vilka konsekvenser ett avslag får totalt för dig i din vardag. De olika instanserna har sina egna lagar, regler och rutiner att förhålla sig till och har inte kunskap om hur ett beslut de tagit kommer påverka de andra instanserna eller vilka konsekvenser de andra instansernas beslut får för dig. Systemen är inte utformade så att de synkar med varandra.
Därför:
Om situationen verkar ologisk och kaotisk är det förmodligen precis det den är. Det är faktiskt så illa att du kan falla mellan alla stolar, eller bli placerad på helt fel stol trots att alla "gjort sitt jobb". Det finns ingen logik.

6. Många, kanske majoriteten, av oss svenskar lever i en ganska naiv tro på att samhällets skyddsnät ska fånga upp oss när vi blir sjuka. När någon som uppenbarligen är för sjuk för att arbeta får avslag kan det ge en väldigt blandad kompott reaktioner från omgivningen. När logiken saknas blir människor perplexa och går igång på att den måste finnas någonstans vilket kan leda till att den sjuke avkrävs ett ändlöst förklarande.
Därför:
Var beredd på att omgivningens reaktioner kan vara ganska tröttsamt inriktade på att du är ensam drabbad individ, att de tror att du haft otur eller missuppfattat situationen. Deras naivitet kan få dig att verka pessimistisk när du i själva verket är realistisk.

7. Att få avslag på sjukpenning handlar om mycket mer än pengar. Genom sitt avslag förkastar Försäkringskassan vårdens bedömning av ditt behov av sjukskrivning. Det kan påverka din behandling och rehabilitering, din relation till din vårdgivare och hela din plan för återgång i arbete kan ställas på ända. Du tvingas ta mängder med beslut som du inte har kapacitet att ta och din hälsa kan försämras på grund av den ökade belastningen. Jag märker också själv hur min självkänsla påverkats negativt genom att jag fått min verklighet så ifrågasatt.
Därför:
Kom ihåg att det inte är konstigt på något sätt att påverkas negativt av den här processen, att din grundorsak till att läkaren bedömde att sjukskrivning var aktuell kan försämras och att du kan drabbas av ökad stress och sekundär psykisk ohälsa.

8. Ett avslag på sjukpenning genererar en enorm administrativ börda. För att få hela bilden klar över hur ett avslag kommer påverka dig kan du behöva ha kontakt med Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, A-kassan, Socialtjänst, arbetsgivare mfl. Ett ärende omfattar en sjukskrivningsperiod. Eftersom avslagsprocessen är så långdragen kan en person ha flera pågående ärenden samtidigt i olika stadier av samma process (se tidslinje). Att processen blir utdragen kan bero på många saker - det är många moment som bara måste betas av, flera instanser inblandade som kan ha dåligt med tid och därför fördröjer och du själv kan ha olika kapacitet vilket påverkar möjligheterna att driva processen framåt i ett visst tempo.
Därför:
Håll isär papper som tillhör olika ärenden. Använd planerings- tids-, och påminnelseverktyg så du slipper ha allt i huvudet. Skriv ner alla frågor och beta av. Ta hjälp av någon annan om du har möjlighet.


Min avslagsprocess i en bild:
ST: Bilden föreställer en tidslinje med flera parallellt pågående sjukpenningärenden. Den första perioden (blå) är den där min ansökan godkänts. Den andra perioden (rosa) är det första ärendet Försäkringskassan avslog. Arbete kring detta ärende påbörjades i februari och pågår fortfarande nu i november trots att intyget gällde mars-augusti. I augusti påbörjades period 3 (grön) som nu pågår parallellt med det rosa ärendet. Nu står jag redo att påbörja arbetet med period 4 (lila) eftersom läkarintyget går ut i januari och vårdcentralen har så få läkartider att boka. Vita horisontella pilar visar tid vi arbetat aktivt med ärendet. Mellanrum utan vit pil betyder således väntan.
______________________________________________________________________
Liten avslagsskola del 1 - Att hantera ett avslag
Liten avslagsskola del 2 - Vilka delar ingår i en avslagsprocess
Liten avslagsskola del 3 - Viktiga ord och begrepp
_____________________________________________________________________

Visst vet du att det pågår en protest mot dagens sjukförsäkringspolitik? Läs mer här


fredag 17 november 2017

Det finns bara ett vi!

Vet ni varför frågan om LSS/assistans och sjukförsäkringen är så enormt viktig? 

Jo, för det berör ALLA - inte bara de som är i behov av samhällets stöd just nu. Det gäller dig!

Du kanske är priviligerad att just nu kunna titta bort, tänka att det där gäller inte mig. Men i morgon kan det faktiskt göra det. Du eller dina anhöriga kan komma att behöva assistans, sjukpenning eller annat stöd.

Eftersom ingen har garanterat skydd mot sjukdom, funktionsnedsättning eller skada behöver vi arbeta på att ha ett bra skyddsnät när det händer. För att det händer! 

Det skyddsnätet fallerar just nu.

Så det är faktiskt ditt skyddsnät som går sönder. Det gäller alltså även dig som tror att du kan titta bort. Det är din framtida trygghet, och min nuvarande, som står på spel.

Så i den här frågan finns inget vi och dom. Inte ens mellan funkisar och sjuka. Det finns inga motsättningar. 

Det finns bara ett vi - för detta handlar om oss!

ST: En bild på ett rött hjärta

onsdag 15 november 2017

Protest mot konsekvenserna av dagens sjukförsäkringspolitik!

Jag har just startat upp en protest mot konsekvenserna av dagens sjukförsäkringspolitik via ett Facebook-evenemang men lägger också upp informationen som helhet här på bloggen så du kan delta även om du inte har Facebook.

Sprid gärna evenemanget i de sammanhang du vet att många är berörda! Tack! <3

Länk direkt till evenemanget

Detta är en protest mot konsekvenserna av dagens sjukförsäkringspolitik där vi synliggör berättelser som inte hörs. 
Dela med dig!
Nu gör vi vår röst hörd och det osynliga synligt. För vi är många som berörs av regeringens sjukförsäkringspolitik och Försäkringskassans ökade avslag.
Sedan regeringen gjorde tillägget i regleringsbrevet att Försäkringskassan "ska verka för att sjukpenningtalet 2020 inte överstiger 9,0 dagar" har avslagen på sjukpenning tredubblats. I regleringsbrevet sattes också ett tak för antalet beviljade sjukersättningar och redan nu beviljas långt färre än målet för 2020.
Regeringen - som till en början hyllade de sänkta sjuktalen med att befolkningen blivit friskare - har nu i princip tystnat. Frågor om ökningar i avslag vänds till att handla om en "samarbetsfråga mellan myndigheter" eller slätas över med att "de allra flesta beviljas det de ansökt om".

Men även om vi inte är i majoritet är vi väldigt många som fått våra liv helt omkullkastande på grund av avslag på sjukpenning eller sjukersättning. Och av de som i slutändan ändå får sin ansökan godkänd har många haft en extremt jobbig väg dit med upprepade ifrågasättanden och kompletteringar.

Intentionen i sjukförsäkringen handlar om att alla som inte kan arbeta på grund av sjukdom har rätt till ekonomisk kompensation.

Vi kräver att denna intention efterföljs och tar nu därför våra berättelser om konsekvenserna av den förda sjukförsäkringspolitiken ända in i riksdagen! Till de politiker som är ansvariga för frågan om ekonomisk trygghet vid sjukdom - socialförsäkringsutskottet - där riksdagens beslut förbereds.

Så vilka är vi som berörts av allt detta? Och vilka är våra berättelser?

Du som du fått din sjukpenning godkänd kan tex berätta om:
• Om processen kring intyg/sjukpenning/sjukersättning förändrats jämfört med om du tidigare varit tillfällen? 
• Hur länge gällde ditt sjukintyg och hur mycket av den tiden gick åt till att skriva intyg/komplettera osv?
• Hur mycket av din tid med läkaren går åt till vård respektive sjukintyg?
• Hur har din vardag påverkats rent konkret av det här?
• Har din relation till vården/arbetet påverkats av att försöka undviks avslag? Din rehabilitering och hälsa? Stress, ökad belastning?

Du som har fått avslag kan tex berätta om:
• Varför anser din läkare att du behöver sjukpenning/sjukersättning ?
• Hur lång tid hade du godkänd sjukpenning/ersättning innan du fick avslag?
• Hur ser din situation ut idag?
• Hur försörjer du dig?
• Har din relation till vården/arbetet påverkats av avslaget? Din rehabilitering och hälsa? Stress, ökad belastning?

Skicka din berättelse till någon/några av ledamöterna i Socialförsäkringsutskottet (adresser nedan) och publicera den även här om du vill ha hjälp att sprida den i sociala medier.

Den 14 december kl 9 är det diskussion och beslut i riksdagen om 75 motioner och en proposition som gäller ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning. Jag hoppas att våra berättelser kommer finnas med i deras tankar då!
http://www.riksdagen.se/sv/kalender/?interval=month&step=1

Protesten pågår så länge den är vid liv, där du är och i den omfattning du förmår.

Nu får det helt enkelt vara nog! 

-----------------------------------------------------------------
Ordförande Fredrik Lundh Sammeli (S) fredrik.lundh.sammeli@riksdagen.se

Vice Ordförande Johan Forsell (M) johan.forssell@riksdagen.se

Carina Olsson (S) carina.ohlsson@riksdagen.se

Mikael Cederbratt (M) mikael.cederbratt@riksdagen.se

Phia Andersson (S) phia.andersson@riksdagen.se

Jennie Åfeldt (SD) jennie.afeldt@riksdagen.se

Lars-Arne Staxäng (M) lars-arne.staxang@riksdagen.se

Yilmaz Kerimo (S) yilmaz.kerimo@riksdagen.se

Solveig Zander (C ) solveig.zander@riksdagen.se

Rickard Persson (MP) rickard.persson@riksdagen.se

Kerstin Nilsson (S) kerstin.nilsson@riksdagen.se

Linus Bylund (SD) linus.bylund@riksdagen.se

Emma Carlsson Löfdahl (L) emma.carlsson.lofdahl@riksdagen.se

Rossana Dinamarca (V) rossana.dinamarca@riksdagen.se

Aron Modig (KD) aron.modig@riksdagen.se

Teresa Carvalho (S) teresa.carvalho@riksdagen.se

Via denna länk kan du hitta adresser och telefonnummer till ledamöter och suppleanter. http://www.riksdagen.se/sv/utskotten-eu-namnden/socialforsakringsutskottet/

tisdag 14 november 2017

Är det ok att några har det sämre om de flesta har det bra?

Jag skulle vilja återknyta lite till mitt förra inlägg och belysa ett fenomen som är vanligt förekommande i olika sammanhang:

Nämligen människor som försöker släta över att det inte är så illa genom att hävda majoriteten faktiskt har det bra.

När det gäller sjukförsäkringen handlar det om att politiker och representanter från Försäkringskassan som gång på gång upprepar att "nästan alla får sin ansökan sjukpenning godkänd".

I mitt förra inlägg kunde ni läsa hur en chef på Försäkringskassan sa:
"Även om det är så att våra kompletteringar ibland kan leda till att någon inte får sjukpenning så är det ju också att våra utredningar görs också för att dom som har rätt till sjukpenning ska få det. Vilket dom allra flesta också får."

I en nyligen gjord radiointervju fortsätter Annika Strandhäll på samma tema:
"Vi får heller inte glömma/…/att dom här fallen som lyfts upp idag dom är viktiga, och det är viktigt att öka tryggheten i sjukförsäkringen. Men samtidigt så är det så att Försäkringskassan handlägger 600000 beslut om sjukpenning varje år och 97% av dom, alltjämt, får ett besked som är i enlighet med läkarintyget. Så det är inte så att det finns någon systematik i det här alls när det gäller avslag."

Det här är en ytterst problematisk retorik för det legitimerar att inte bry sig om gruppen som är i minoritet. Kan man verkligen rättfärdiga att några har det sämre med att de flesta har det bra? Ja det är ju egentligen både en etisk och praktisk fråga.

Men om vi ser hur det här resonemanget fungerar i förhållande till sjukförsäkringen och gällande rätt?

Ruth Mannelqvist, professor och forskare i ersättningsrätt, berättade på en föreläsningen "Rätten till Rättvisa" bland annat om bakgrunden regeringens nuvarande målsättning om att sjuktalen ska ner till 9 sjukdagar per försäkrad och år. Hon menar att det är en stark begränsning av en social rättighet sätta ett tak på hur stor nyttjandegraden ska vara i sjukförsäkringen - och att det inte stämmer med gällande rätt.
"Försäkringskassans uppdrag är att följa gällande rätt. Och det är att man ska göra en bedömning av arbetsförmåga kopplat till sjukdom. Att sen man har politiska målsättningar för hur mycket detta får kosta kan inte vara det som är styrande för Försäkringskassans verksamhet. Det strider mot grundlag och det strider mot alla rättsliga principer som finns i en rättsstat och välfärdsstat."

Så i princip kan inte den "lilla gruppen" som nekats sjukpenning och den tredubbling av avslag som nu skett avfärdas med att de flesta får rätt eller att sjuktalen måste ner. För sjukförsäkringen är så beskaffad att 100% skulle kunna få sjukpenning och det ändå vore rätt.

Och att hävda att det inte förekommer systematik gällande avslag med hänvisning till att majoriteten får godkänd sjukpenning är bara en retorisk skenmanöver för att komma undan själva sakfrågan. För systematik och systemfel kan också drabba en grupp i minoritet. 

Det är ju bland annat just detta som är kärnan i många fall av diskriminering.

onsdag 8 november 2017

En trygghet i upplösning??

Förra veckan sände radio P1 ett halvtimmeslångt program om de ökade avslagen på sjukpenning. I reportaget "Sjukförsäkringen - en trygghet i upplösning" medverkar en person som fått avslag på sjukpenning, en chef på Försäkringskassan, en forskare i sjukförsäkringsfrågor samt en arbetsgivarrepresentant. I sin helhet ett mycket intressant program som finns att lyssna på här.

Jag upptäckte efter en stund att jag låg och vred mig av avsmak i vissa partier av programmet - närmare bestämt i de avsnitt där Karin Olsson, områdeschef Försäkringskassan berättade om sitt arbete. Det gav en fadd eftersmak och en känsla av upprapade mantran och dålig verklighetsförankring.

Därför tänkte jag att ni skulle få läsa vad hon sa och vad det är jag reagerar så på.

I början av programmet lägger reportern grunden genom att redovisa aktuella siffror. Hon konstaterar att allt fler personer får avslag på sin ansökan om sjukpenning. När det gäller första ansökan ökade antalet avslag från 6700 till 12600 mellan 2015 och 2016. Under 2016 avslogs också 22000 pågående sjukskrivningar vilket benämns som en betydande ökning, faktiskt den högsta siffran sedan 2009. Reportern hänvisar här till Försäkringskassans rapport till regeringen vilket troligen avser denna rapport.

Men om vi skulle ta och koncentrera oss på det Karin Olsson områdeschef på Försäkringskassan har att säga om anledningen till den ökande andelen avslag. Jag har alltså här valt ut de delar av programmet där Försäkringskassans representant talar:

Karin:
Fokuset är ju för oss att höja kvaliteten i våra utredningar och bedömningar om sjukpenning, och det är klart då kan du ju bli så att något fler får avslag. Sanningen är ju att även om du har ett läkarintyg och en sjukdom så behöver det bedömas av försäkringskassan, och det är inte alltid så att det bästa är att vara sjukskriven. Det kan kännas så men vi vet ju att forskningen säger oss att en långvarig sjukskrivning är av ondo. Den gör dig sjukare. Så vi måste alla tillsammans i samhället verkligen ta in och förstå att ibland kan det vara så att även om du är sjuk så är det bättre att göra något. Du kanske inte alltid kan fortsätta jobba med det du har gjort tidigare, och det är ju en svår insikt naturligtvis och en omställningsprocess. Och det är klart att den känns tuff och ta. Men så ser ju regelverket ut, och det bästa är att kunna jobba med något. 
Reporter:
Tidigare så var det en och upp till två procent som fick avslag och nu är det upp till fyra procent? Gör ni striktare bedömningar nu då eller?


Karin:
Nej, inte en striktare bedömning lagmässigt, däremot tror jag att den är mer kvalitativ och mer likformig över landet.

Reporter:
Så om fler får avslag betyder det att folk faktiskt inte är sjuka då? Eller har de blivit friskare? Eller hur ska man tolka det?


Karin:
Vi bedömer ju egentligen inte om någon är sjuk eller frisk. Det vi behöver titta på enligt lagstiftningen det är ju att med den sjukdom du har och med dom arbetsuppgifter du förväntas utföra: Kan du göra det eller har du såna hinder och nedsatta förmågor att du inte kan. Då har du rätt till sjukpenning. Du kan vara sjuk men ha en fullgod arbetsförmåga och du kan vara sjuk och inte ha det. Det är den totala bilden vi måste titta på.

Karin:
Vi jobbar ju väldigt aktivt för att göra rättssäkra bedömningar…

Reporter:
…och det är ingenting som har ändrats i lagtexten men ändå får färre sjukpenning, hur förklarar du det?


Karin:
Det handlar om att vi har större möjlighet idag att göra de utredningar som krävs, att ta in rätt underlag och även om det är så att våra kompletteringar ibland kan leda till att någon inte får sjukpenning så är det ju också att våra utredningar görs också för att dom som har rätt till sjukpenning ska få det. Vilket dom allra flesta också får.

Reporter:
Finns det något samband med att färre får sjukpenning och att det finns ett mål att sjukpenningdagarna ska ner till nio dagar per år och person?


Karin:
Nej, det finns inget tydligt sånt samband utan vi jobbar alltid ute efter de lagar och regler vi har. Målet som är satt är ett samhällsmål. Det är inte ett mål som Försäkringskassan har fått i uppdrag att ensamt leverera.

Reportern väljer att avsluta programmet med att berätta om hur regeringen budgeterat för sjukpenning de senaste åren.
"Under 2016 avsatte regeringen 37 miljarder till sjukpenning. Det blev 3,3 miljarder vinst. 2017 avsattes 35 miljarder, i sin prognos från sista juli räknar Försäkringskassan att det blir 2,5 miljarder över i år."


Jag vrider mig av obehag bara av att läsa det hon säger, men vad är det då som jag reagerar så kraftigt på?

1. Att hon genom att tala om en ökad kvalité, likformighet och rättssäkerhet förnekar att de gör striktare bedömningar, vilket antyder att tidigare beslut har varit av sämre kvalité, handläggarbundna och mindre rättssäkra. Detta antyder i sin tur att de som nu fått avslag mitt i pågående sjukskrivning har tidigare felaktigt godkända beslut bakom sig.

2. Generaliseringen av att all långvarig sjukskrivning är av ondo för den gör människor sjukare vilket antyder att de gör något gott när de avslår sjukpenning för de som varit eller riskerar att bli långvarigt sjukskrivna.

3. Konstaterandet att det bästa är att arbeta som också detta antyder att sjukskrivning är något dåligt och att Försäkringskassan gör något bra då de minskar människors möjligheter att vara sjukskrivna.

4. Talet om att det är en svår insikt och omställningsprocess att inte kunna återgå till tidigare arbete som antyder att människor som är missnöjda med Försäkringskassans beslut i själva verket är de som saknar insikt och har svårigheter ställa om till sina nya förutsättningar. Ett systemproblem görs om till ett individproblem och förtroendet för drabbade individer undergrävs. 

5. Påståendet att Försäkringskassan ser till hela bilden som antyder att andra som kritiserar deras beslut bara plockar ut delar av sanningen. Problemet är också att Försäkringskassan faktiskt sällan ser och tar hänsyn till individens totala situation.

6. Konstaterandet att de flesta får sin sjukpenning beviljad som antyder tillsammans med det andra som framkommer i intervjun att det är en liten grupp otillförlitliga och missnöjda individer som bråkar om avslag och är upprörda helt i onödan. Rättshaverister?

7. Förnekandet att det inte finns något samband mellan regeringens mål om sänkta sjukpenningtal och ökande antal avslag samt hänvisning till Försäkringskassans egen förträfflighet med vilket hon antyder att reportern drar okunniga och felaktiga slutsatser.


Och mitt i allt det här går alltså regeringen flera miljarder plus jämfört med det som budgeterats för sjukpenning - och ingen uppger hur mycket pengar regeringen faktiskt har att använda till sjukförsäkringens förfogande, utöver det som anges i budget. 

_____________________________________________________________________
För den som vill ha lite vetenskaplig input på hur politiker och Försäkringskassan utformar dagens sjukförsäkring utan att följa lagen - och faktiskt en hel del fakta bakom mina punkter här ovanför - så rekommenderar jag varmt detta färska föredrag: Rätten till rättvisa med Ruth Mannelqvist 2017-11-07. Det är alltså samma person som också är med i radioprogrammet som detta inlägg handlar om. 

måndag 6 november 2017

Off. The. Grid.

Jag känner mig bortkopplad från världen på ett sätt som jag har svårt att beskriva. Det är komplext och rymmer så många dimensioner. När jag försöker sätta ord på det känns det som orden sitter fast.

Dels handlar det om behovet av ensamhet som själva sjukdomen skapar med sin känslighet för belastning och intryck. Den medicinska eremit jag tvingats att bli. Om de många timmarna i det mörka rummet. Behovet av att ytterligare reducera kontakten med yttervärlden genom lurar som filtrerar bort ljud som tillhör livet.

Men det handlar än mer om utanförskapet som blir på grund av att jag inte längre fungerar som normen. Det är svårare att hantera än den fysiska ensamheten. Att inte längre höra till. Tystnaden som lägger sig runt mig. Som om jag hade upphört att existera. Som om jag redan vore död.

Att faktiskt bli bortsuddad ur statistiken bidrar också till utanförskapet. Att mina behov förnekas av Försäkringskassan och hela ogiltigförklarandet som följer med det. Diskrepansen i mellan hur min vardag ter sig och vad Försäkringskassan kommer fram till i sitt beslut skapar en känsla av distans. Som att jag befinner mig i en annan verklighet dit ingen bryr sig om att nå. Isolerad.

Ytterligare en kontakt med samhället som kapades var att bli av med jobbet. En bit av min gamla "normala vardag " som suddades ut. Och det kändes som jag blev bortrensad. Som något ej önskvärt- som ogräs. En sådan som det inte passar sig att ha kvar.

Jag är fortfarande en del av vården. Men även där är utanförskapet starkt. Jag är den som inte ens passar in i verksamheten som är till för sådana som jag. Som blir utan specialistutredning på grund av att vården är ojämlik och otillgänglig. Tiden bara går. Jag väntar år efter år på att få den hjälp och förståelse jag behöver. Inte ens den nära vården har plats för mig, de har inte tid. Min komplexa problembild blir bortprioriterad i de dagliga bränderna som ska släckas.

Och jag väntar. Min tillvaro är satt på paus.

I alla processer är jag utanför eftersom min kapacitet är så låg att jag varit tvungen att lämna ifrån mig ansvaret. Jag är bortkopplad. Med från sidan. Som en betraktare av ett liv som pågår men som jag inte deltar i.

Off. The. Grid. 

söndag 5 november 2017

Accept - Adapt - Adjust

Att leva med kraftigt begränsad energi och svår belastningskänslighet är trixigt. Ett ständigt arbete för att hitta vägar att utnyttja den lilla ransonen energi maximalt. Att leva det liv jag har utrymme att leva, med bästa möjliga kvalitet.

Ibland upplever jag det som att världen och i synnerhet vården har tänkt att bara jag accepterar att jag inte kommer bli besvärsfri så kommer jag kunna bli fullt fungerande igen. Som att min sjukdom gjort att jag tappat styrfart på ett psykologiskt plan. Som att de begränsningar sjukdomen innebär är något som ska övervinnas. Att acceptera i deras värld betyder att fortsätta göra som tidigare trots allt. Att smärtan och de andra symtomen inte ska hindra mitt liv.

I mötet med människor som tänker så här känner jag mig som en oerhört dålig människa och patient. Misslyckad som låter min belastningskänslighet och begränsade energi påverka min vardag. Som att jag borde lyckats prestera mig ur mitt tillstånd, komma över tröskeln som en av mina läkare envist kallade det. I en sådan människas ögon har jag aldrig gjort tillräckligt.

Samma människor brukar anse att anpassning är både onödigt och fult. Som att det är att "ge upp", ta den enkla vägen eller att skämma bort någon.

När jag försöker hitta en väg att beskriva min eget sätt att hantera min vardag finns det några ord jag under en längre period gått och smakat på. Engelska ord som inte riktigt finns någon bra motsvarighet för i vårt språk. Eller jo, det finns ju översättningar - men de ligger inte lika bra i munnen.

Man skulle kunna säga att livet med långvarig kronisk sjukdom är en process som skulle kunna benämnas med tre A:n - Accept, Adapt och Adjust.

Om vi tittar på ordens svenska betydelse finns det både likheter och skillnader i de här orden:
Accept = acceptera, godta, inse, anamma

Adapt = anpassa, bearbeta, omarbeta

Adjust = anpassa, justera, ställa in, ordna

När du blir långvarigt sjuk i en sjukdom som har stor inverkan i ditt liv finns en fråga som blir otroligt stor, i alla fall i mitt liv:

Vem är jag och hur vill jag leva mitt liv?

Begränsningar kan göra smärtsamt tydligt vad det egentligen är jag identifierar mig med - och att jag faktiskt inte kan leva mitt liv som jag vill.


Här skulle jag vilja applicera min egen betydelse av orden:
Accept:
Okej, detta är mina nya förutsättningar: Jag behöver anpassa mig och omarbeta mitt liv efter dem.

Adapt:
Vad måste jag överge helt och vad går att göra på ett nytt sätt? Vilka stora saker måste jag omarbeta?

Adjust:
Vilka små återkommande justeringar krävs under resans gång? 

Accept är ett ställningstagande - och adapt och adjust är att leva efter det ställningstagandet.

I min värld är det viktigare om jag är delaktig i det jag kan - än att jag gör saker exakt som tidigare. Så min strävan och mina prioriteringar just nu speglar detta. Hur kan jag anpassa mitt liv så jag har största möjliga delaktighet i mitt liv? För med min sjukdom fungerar det inte alls att pressa mig för att kunna göra som tidigare.

Jag ser inte mina anpassningar som att jag gett upp. De är ett bevis på min vilja att leva ett så aktivt och meningsfullt liv som det bara går. Även om det är i snigelfart och miniformat. Och jag lever lika mycket efter mina värderingar nu - om inte mer - eftersom jag hela tiden tvingas hårdprioritera vad jag lägger min energi på.

Det enda jag behövt "ge upp" är tanken på att leva mitt liv som normen - men det innebär ju inte (som många verkar tro) att jag måste ge upp mitt liv.

_____________________________________________________________________
Titta gärna in på bloggens nya syskonsida - Det funktionshindrande samhället

Oflexibla system

Första gästberättelsen på syskonsidan "Det funktionshindrande samhället" ligger uppe nu. In och läs!!

Oflexibla system

Vill du också dela med dig av dina erfarenheter av hur det otillgängliga samhället hindrar dig? Läs mer i detta inlägg.

Sprid gärna min nya sida och berättelser under taggen #nihindraross



fredag 3 november 2017

Så mycket mer än pengar...

Jag vill förtydliga en sak:

Att bli nekad sjukpenning har flera dimensioner. Och det handlar om SÅ mycket mer än "bara" ekonomi!

Visst det innebär att min försörjning uteblir men det handlar också om att mina begränsningar förnekas. Att påstå att jag kan arbeta i nuvarande skick är ett hån mot hur extremt begränsat min sjukdom tvingar mig att leva. 

Att neka sjukpenning är samma sak som att säga att hela mitt begränsade liv är en lögn. Vem vill leva så och göra de val jag tvingas göra?

Genom att intyga mitt behov av sjukskrivning bekräftar läkaren att min situation är giltig och rimlig. Försäkringskassan bekräftar eller förkastar sedan i sitt beslut vårdens bedömning. När det senare sker - jag får avslag - underkänns på sätt och vis vårdens bekräftelse. Och min situation och mina behov ogiltigförklaras.

Hela samhällsapparaten tvingas nu se mig som frisk och fullt arbetsför trots att FK är enda instansen som säger att de ser mig så.

Dessutom går all tid nu och framöver att gå till detta - att försöka få sjukpenningen godkänd i rättslig process. För min man tvingas dels arbeta ensam för hela familjens försörjning plus att han får alla kontakter relaterat till processen. Min läkare är överbelastad så den tid jag har att ta i anspråk går även här enbart till rättsprocess och sjukpenning.

Mina andra eventuella behov av vård och stödåtgärder får sättas åt sidan. För ingen har varken tid eller ork att ta hand om detta också.

Vi kan inte skippa rättsprocessen, för vi klarar oss inte på lång sikt enbart på min mans lön. Därför måste den prioriteras först. Även om de innebär att andra basala behov måste stå tillbaka. Att få avslag på sjukpenning påverkar mer än min inkomst, det gör sönder mig.

Försäkringskassan talar om att de respekterar mina besvär, men hade de gjort det hade de lämnat min sjukpenning ifred.

Jag vill inget hellre än att leva annorlunda. Men jag kan inte.

För jag är sjuk.

(Detta jag nu beskriver är också en del av det jag kallar det funktionshindrande samhället. För kampen om mina rättigheter begränsar mig mer än sjukdomen i sig själv gör. Belastningen blir så hög att mitt handlingsutrymme krymper ytterligare.)

torsdag 2 november 2017

Om rätten att vara människa!

Sverige är ett land som hyllar självständigheten.

I alla åldrar är den ett mått på hur bra du klarar dig. Att bli beroende av hjälp, även om den genomförs av familjen är svårt - för det går på tvärs mot hela självständighetsnormen. Att tvingas söka hjälp och stöd som kräver främlingar i ditt hem är inget du gör lättvindigt. Dessutom är det en komplicerad process att söka stöd.

Under flera år har jag försökt att skriva ett inlägg som beskriver de stödsystem som finns i vårt samhälle för människor som inte klarar sin vardag självständigt. Men jag har faktiskt gått bet varje gång. Jag har fastnat i ojämlikheten som finns. Över att det är splittrat och ogreppbart. Blivit arg. 

Och tvingats lägga ner.

Kort sagt kan man säga att vilket stöd du får ytterst inte handlar om vilket stöd du behöver. Utan vilket stöd du får avgörs först och främst utifrån vilken diagnos du har. Men det som också påverkar är din ålder, och var du bor. Det handlar om att uppfylla kriterier, och har du otur blir du utan stöd helt och hållet.

Vi har flera lagar som styr hur stödet ska utformas och vilken lag du omfattas av beror på vilka kriterier du uppfyller. För vissa lagar är målet att stödet ska ge skälig levnadsnivå och för andra är målet för stödinsatserna god levnadsnivå.

Och jag kan för mitt liv inte förstå varför systemet är utformat så här ojämlikt.

För konsekvensen blir ju att människor kan få totalt olika kvalitet på sina stödinsatser, trots att konsekvenserna i vardagen är desamma. På grund av vilken diagnos de har eller hur den aktuella kommunen valt att tolka lagarna.

Hursomhelst.

Allt detta aktualiseras i mitt huvud nu i samband med det havererade sjukförsäkringssystemet och i alldeles särskilt i förhållande till den svåra krisen i assistansen. Det blir strejk i min hjärna. Orden snurrar och tårarna bara rinner. För i stället för att avveckla assistansen så borde den naturliga utvecklingen vara att den skulle omfatta fler.

Assistansen borde vara föregångare i stället för något man går ifrån. Det borde vara idealet. 

För varför ska vissa på grund av "fel" diagnos inte kunna få assistans? Bli utelämnade till snuttifierad hemtjänst i en personalkarusell utan dess like. Utan hänsyn till individuella behov. Eller behöva flytta till ett särskilt boende? Varför har vi tyckt att detta är okej för sjuka och funktionsnedsatta äldre men inte för yngre personer? Jag har försökt förstå den här ojämlikheten i stödsystemen under hela mitt yrkesliv men jag förstår fortfarande inte.

Assistansens mål - att kunna leva sitt liv som andra med goda levnadsvillkor - är i mina ögon det bästa alternativet för någon som hamnat i den sämsta situationen. Oavsett diagnos, hudfärg, kön, ålder ursprung eller bostadsort. Det borde inte göras någon åtskillnad.

Men varför i hela friden slängs då det goda alternativet överbord?

Det som händer just nu är större än assistansen, större än sjukförsäkringen. För det handlar om vem som är värd att leva som en människa och vem som degraderas till att vara enbart ett hjälpobjekt. Vem som har rätt till en skälig levnadsnivå eller en god. Faktiskt går det så långt som att handla om vilka som alls ska ha rätt att leva.

Vem som är värdig att ha ett liv!

Liten avslagsskola - del 2

I februari har det gått ett år sedan jag fick de första signalerna om att Försäkringskassan hade tankar på att inte godkänna min sjukskr...